Ibland då man läser om fotografi och vad folk kräver av kameror blir man trött. För några år sedan var 1600 asa max vad man kunde få ut med en Leica, 35 mm, Trix och ljusstyrka 2,0. Idag sitter fotoamatörer och kräver 3200 asa, 10 bilder i sekunden, kameran ska kosta femtio lakan.
Jag fattar ingenting. Varenda systemkamera på marknaden håller måttet. I alla fall kollade jag på en sådan där teknikdåres bilder. Han hade plåtat speedway, tyckte kameramotorn var för långsam( tog bara fem bilder i sekunden).
Han visade fem, sex bilder. Ingen bild var ens i närheten av att vara bild. ALLT var fel, för långt bort, siktade fel osv,,grundkursen var inte inläst. Ta upp en diaram titta genom den, se bilden. Det är fotografi.
Jag tror inte fotografi håller länge till. Jag kollar på folk som ska vara med på Planket. Alla?? är väldigt konstnärligt baserade. Jag kan inte se en enda fotograf som är rakt dokumentär, eller
"vanlig" fotograf. Allt är konstruerat, tillrättalagt, ordnat. Jag säger inte att det är dåligt.
Det är säkert skitbra, men fotografi, det vi menar med fotografi, går mot en säker död. Frågan är dock vad som är fotografiets styrka? Är det inte dokumentationen, att vi tror det vi ser på bilden är sant,har hänt? Det kommer att bli ett spännande Planket i år. Om inte annat som avstamp för en diskussion om fotografi.
Själv envisas jag med min grej: Att plåta o skriva om mitt liv, där jag är och går.
Länk till KOB
posted by Micke Berg at 08:42
23 Comments:
Fortsätt med det, goa fina Micke. Du behövs för fan! Jag vägrar dock att se det som att fotografi går mot sin egen död. Det är bara en jävla fas just nu. (Fasa?)Små silverfärgade minikuber köps tillsammans med instruktionsböcker tjockare än Noréns dagbok. Ingen jävel orkar sätta sig in i allt. Så de knäpper och knäpper och tror minikuben ska fixa allt, dvs att resultatet ska bli de snyggaste jävla bilder som någonsin tagits. Jag vet, jag har varit i träsket själv. Så sent som igår insåg jag att jag tar urusla bilder och att jag la mer energi och kärlek på det för tjugo år sedan med min gamla "vevmaskin"... Men foto älskar jag. Inte fan kommer det att försvinna. Den dokumentära bilden. Revan in i verkligheten. Vi BEHÖVER den, helt enkelt. Den tillrättalagda ordnade tillvaron gör oss i förlängningen till en samling bajsnödiga och förkrympta små yngel.
... Oj, jag rycktes med lite här. Sorry. Men ditt inlägg väckte känslor. Som ofta. Tack för en jäkla underbar blogg! Och FORTSÄTT FOTOGRAFERA!
Tack själv
m
Skön bild!
Det är nog sant som du skriver. Många teknikdårar verkar tro att lösningen ligger i att köpa en ny kamera, istället för att gå en grundkurs i foto/bild. Har man bara senaste kameran så blir bilderna säkert bra! :)
Men jag tror inte att "fotografi" går mot en säker död. Tror heller inte att styrkan i fotografi ligger i att vi tror att det vi ser på bilden är sant. Det kan lika bra vara tvärtom. Styrkan i fotografi, tycker jag, ligger i att beskriva stämningar och känslor.
ja, hitta på dom känslorna du? Det är väl klart att vi vill tro att det vi ser i bilden är på riktigt,,det är väl bara att jämföra en reklambild med en bresson, Petersen,engström, osv,,,
ciao
m
Tunbjörk ger mig den känslan. Den där om sanning, stämning och känsla. Han är helt outstanding idag, Bressons efterträdare, men på sitt eget vis. De andra två herrarna du nämner pysslar väl med någon slags konst numera, känns det som, och bör inte blandas in i sammanhanget.
Men du, misströsta inte, det finns en hel del bra fotografer i stugorna, men det är få som kommer fram, eller tar sig fram bör jag säga.
T.
Ps. Skit i teoretikerna och tekniknördarna. De har alltid funnits och kommer alltid att finnas.
Fotografi håller på att förändras och det tycker jag är spännande. Utveckling och förändring är inget negativt. Det gamla sättet att fotografera kan inte ensamt anses som det enda rätta. Fotografi måste få finna andra former också.
Det är så intressant att läsa kommentarer från alla dogmatiker...Hur vore det att fråga sig om det finns någon motsättning?
Alla som tror att man kan sammanfatta fotografi eller konst på ett par rader har fått hypris.
/JH
Nä, jag menar inte att det går att hitta på såna känslor/stämningar eller arrangera eller manipulera sig fram till såna bilder (som t ex H C-B tar). Men det var inte det vi pratade om, utan om hur man uppfattar bilderna - att det skulle vara en styrka om vi tror att det vi ser på bilden är sant! Och jag tror inte att det är nån nackdel för "fotografin" att tiden då fotografiet fungerade som nån form av bevisföring för att någonting verkligen hade hänt, är förbi. Utan det kan t o m vara tvärtom, kanske!
Nu ska jag leta upp en gammal diaram och gå ut på stan, tack för tipset! :)
Monsieur JH. Ingen talar om sammanfattning. Och ingen har således någon hybris.
Men det finns helt klart stora motsättningar. Ekonomiska motsättningar, fotografiska klasskillnader om man så vill. Exempelvis när Konstnärsnämnden delar ut sina få anslag till fotografi, då är det den navelskådande sk konstbaserade fotografin som får bidragen, oftast, rent generaliserat. Skattrefinansierade medel. Jag skulle gärna se en större mångfald inom området, där obekväm samhällskritiserande fotografi får en del av kakan, fotografi som får människor att se sig själv ur nya perspektiv. Fotografi som visar sin samtid och som i bästa fall banar vägen för reformer.
Det finns några få som arbetar utifrån det. De blir ofta motarbetade av det sk systemet. De har det svårt, men de fortsätter, fortsätter kritisera, fortsätter ge den lilla människan en röst, år ut och år in. Jag skulle personligen se att min skattedel hamnade i deras produktioner.
Vi lever enligt mig i en ytlig tid. Där egot ställs framför kollektivet. En individualistisk tidscen som blir mer och mer extrem. Det måste visas, det måste visas nu, det måste visas med fotografi och andra uttryck. Det är det som är konsten uppgift (läs fotografins). Att höja livskänslan. Och jag tror inte det visas genom att gå med i ledet. Tror inte det visas genom att hålla samtiden i handen och spela med i spelet.
Det handlar inte om ett dogmatiskt synsätt. Det handlar inte om rätt och fel. Det handlar bara om vad som är viktigt och för vem. Ur ett större perspektiv.
T.
Ps. Ta nu inte detta personligt. Men jag utvecklar gärna över en kopp någon kväll, då internet är alltför får trångt.
T.
Ja, så tycker du...
Bra konst tar vid där ditt resonemang slutar. Eller där mitt resonemang slutar för den delen. Vem har ens sagt att konsten har en uppgift. Vem har ens sagt att konsten ska vara moralisk. Tänk om det är ännu större än det du kallar "stora perspektiv".
/JH
Mycket bra skrivet, delar din uppfattning angående kamerateknik det ha blivit allt för mycket. Saknar mycket den dokumentära fotografin. Det du beskriver om ditt daglig liv med bilder och text är för mig mycket inspirerande med bästa hälsnin Martin
JH.
Ja, så tycker jag.
Och det är naturligtvis jag som sagt det, att konsten har en uppgift. Det är min sanning. Något annat än min egen sanning kan jag inte resonera utifrån, annars skulle det bli märkligt. Bli inövade fraser.
Moral vet jag inget om. Än mindre om konstens moral.
Tänker gör jag sällan. Tror mer på att känna. Känna större.
T.
Tänk en vuxen, medveten människa som skriver ett stycke text. Är det ngn som inte tror att den människan tänker på hur meningarna byggs upp, till vem man skriver, varför man skriver,vad man söker, o vad man söker uppnå?
Är det någon som på allvar menar att en medveten fotograf inte skulle göra på samma sätt? Det är väl självklart att vi mobiliserar allt vårt kunnande, medvetande, vår moral, vår längtan, färgade av det politska tänkandet,vår dröm.
Självklart vill vi uppnå ngt,bli bättre människor,kåta, glada. Ibland vill vi till o med göra revolution. Ibland vill vi bara uppnå kontakt.
Det finns alltid ett uppsåt bakom varje bild. En medvten eller omedveten korsning mellan intellekt o känsla. Det är vad fotografi handlar om.
This post has been removed by the author.
Det är ju precis det jag skriver.
T.
T,
Nej det är inte det du skriver. Kanske vad du vill säga, men inte vad du skriver.
Vad är det som saknas. Allt utvecklas, ändras, krumbuktar sig, omformas,... det är klart att det finns bra fotografi. Vad i helvete ÄR dokumentär fotografi. Vad är dokumentaärt. Vad är, Som Micke skriver "vanlig" fotograf. Och "motarbetade" av sytemet"... Klagosång är vad jag kallar sånt.
"Fotografin håller på att dö..." Ja, det gör den, som allt annat dör den och återuppstår igen och dör igen. Om något så är det ju just det som kanske fotografi handlar om DÖD. Allt ändras. Och på samma sätt
tycker jag fotgrafi kan vara vad det vill vara. Släpp ut det istället för att prata om "riktig" fotografi kontra konst osv. Den diskusionen är ju bara löjlig.
/JH
JH.
Håller fullständigt med att man inte ska ställa olika fotografiska uttrycksformer mot varandra, dvs, "riktig fotografi" kontra konstfotografi etc etc. Allt glider ihop. Och som du skriver, utvecklas, ändras och omformas, det är bra. Don´t look back...
Det som inte är bra. Som jag berörde tidigare, det är de ekonomiska anslagen, där är det tydliga skillnader mellan olika fotografiska uttrycksformer. Och det är ingen hemlighet för någon. Det är ett stort problem om vi nu ska släppa ut och låta fotografin vara det den vill vara. Det jag efterlyser är större mångfald av anslagen och produktionsmedlen.
Sen att jag personligen sällan blir berörd av den sk konstfotografin är en annan sak, det betyder inte att jag vill utrota den eller för den skull förbjuda den. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag är ganska trött på det navelskådande uttrycket, men ingen tvingar mig att ta del av den, likväl det kan jag ha en åsikt om den.
Klagosång. Jag har inget att klaga över. Jag har det bra, gör mina prylar, precis som jag vill och behagar. Men jag vet att det finns människor som blir motarbetade. Ta en sådan kille som Stefan Jarl tex, jag känner honom inte, men vet att han blir motarbetat. Trots det fortsätter han. Sådana människor respekterar jag djupt, människor som vågar vara obekväma, vägrar bli tystade, människor som inte flamsar med i etablissemanget. Det han gjort för svensk film/konst är mer än de flesta kan föreställa sig. Ett annat exempel är Roy Andersson (känner inte honom heller), han deklarerade att han kommer att sluta göra film och koncentrera sig på författande, just pga att han känner sig motarbetad, klimatet är för tungrott. Det är fan inte bra när våra största (enligt mig) levande konstnärer upplever det så. Det är inte klagosång, det är protest. Borde man inte hjälpa till att lyfta fram sådana killar istället? Varför ska konst som stryker medhårs premieras? Konst som stryker medhårs anser jag är dålig konst.
Men fotografin är jävlar i mig inte död. Det har ni fått om bakfoten.
T.
Jarl, Widerberg och Berggren är bäst!
Hehe, jävla rulle det blev här då,,,stridtupparna från Skåneland,,,men var är alla andra fegisar,,,ni har väl för helvete en uppfattning om ngt? Svensk fotografi kan väl inte bara ha fyra diskussionssugna typer???
I mína ögon dör fotografiet ut o ersätts av en slags kombinerad fotomåleriblask,,,skit samma,,jag kör på tills döden inträffar. Och jag misstänker att det gäller Er andra också?
Väl bekomme
proggis
Men det blev en het och intressant debatt, trots få debattörer! :) Framförallt den om hurvida konsten (läs fotografiet) har någon uppgift, alltså utöver att vara just konst, tycker jag är intressant! Och det här med "stora perspektiv". Jag personligen tycker ju inte att fotografin får större perspektiv för att man blandar in sådant som politik. Tvärtom!
Frågan om hurvida "fotografin" håller på att dö, kan vi ju bara sia om. Men antagligen som JH skriver, så kommer den att dö och återuppstå. Vi får väl se.
Det här med ekonomiska anslag är jag inte insatt i, och heller inte så intresserad av. Men det faktum att du M Berg har någon form av årligt stipendium, motsäger väl det som T beklagar sig över! :)
PS! Var hemma hos en kompis igår som hade din Stockholms Blues (eller vad den heter) i bokhyllan. Jävligt bra bok, tycker jag! DS!
Allt är politik, vare sig man vill det, eller ej. -Stockholm Blues är i allra högsta grad politik.
T.
Ps. Nu släpper jag detta.
Då kan jag ju avsluta: Stockholm blues föddes ur en enda känsla: Att jag hatade Yuppiejävlarna o ville trycka till dom. Det började i en politisk aktion som blev till ett svart poetiskt uttryck.
Ajö...
berg
Precis, det måste ju komma ut som nåt annat än politik. Annars är det inte längre konst, då är det nånting annat! Lite som Robert Frank's Americans.
Ok, gone..
Post a Comment
<< Home